Den 24 april bar det av till Tallinn och till ett av de längsta utbyten mellan Sveriges och Finlands huvudstäder i brandidrott. Efter att BIK-Stockholm fick en förfrågan från kamraterna vid Helsingfors brandförsvars idrottsförbund (HPU) för ett halvt sekel sedan, om vi hade lust att göra ett utbyte i korphockey. Efter en tids funderande beslöts det att vi skulle svara ja på denna inbjudan. Den 25 februari för 50 år sedan lämnade ångfartyget Bore, Skeppsbron för resa till Helsingfors som gick via Åbo. Där och då startade alltså ett utbyte som hållit i sig, och åtskilliga kamper har utspelats i respektive städer. 

De flesta år har kamperna mellan städerna spelats i bäst av en match, men det blev en ändring 2004 och utbytet utökades med en match till. Rivaliteten och trivselfaktorn var stor, så det beslöts att utbytet skulle innehålla en match för yngre brandbekämpare och en match för lite äldre dito. Gränsen drogs vid 40 år och resultaten läggs ihop för att se vilka som står som segrare. Beviset som vinnare av kamperna visas genom att man får vara ägare av ett vandringspris som är en fin klocka på en träsköld. Att vara segrare innebär att sköta inskriptionen av resultatet som ska upp på skölden.

Nu till detta jubileumsår var det en fråga som skulle utrönas ifall bortalagen har en sådan nackdel av en besvärlig överresa att hemmalaget kan vinna med rätt så enkla medel.
Därför beslöts det att matcherna skulle utspelas på neutral plan. Nu hade respektive städer samma förutsättningar. Efter att vi äntrat Tallinns hamn blev det transport till en riktigt stilig nybyggd ishall innehållande huvudhall plats för ca 5000 åskådare, träningshall och curling möjligheter.
Vad som värmde extra när vi kom till is palatset var att se den verksamhet som pågick där, det var fullt med skolbarn som skrinnade på de fina isytorna.

Som brukligt var det ”ungdomarna” som började spela sin match. Matchtiderna var satta till 2×25 minuter. Det var en jämn och just match som båda lagen har all heder av. Till slut var det ändå Stockholm som drog det längsta stråt och stod som segrare med resultatet 4–2.
Nu var det dags för ismaskinen att göra sin uppgift för att lägga ny yta inför den stundande ”oldboys” matchen. Kanske inte snabbare men däremot snyggare is krigare glider ut på en skinande isyta för uppvärmning. Även här blev det en riktigt jämn oviss batalj hur utgången skulle sluta, men Stockholm var lite starkare än Helsingfors kämpar. Slutresultatet skrevs till 5–3 till Stockholms favör. Summa summarum av båda matcherna är att resultatet som ska upp på vandringspriset är 9–5 till Storstockholm.
Kärt barn har många namn. Från första början var det ishockey som spelades och efter det blev det som vi benämnde det i Sverige, hockey-bockey och finnarna kallade det Rinkball. Det måste nämnas att Finland har legat i framkant var det gäller att utveckla sporten som vi nu i vardagligt tal kallar Rinkbandy. Det gäller både utrustningsbiten som, Målvaktsskydd, klubbornas utformning samt regeljusteringar. Sporten har verkligen blivit en snabb och händelserik idrott.
Vad har detta utbyte betytt? Ja, utöver det rent kamratliga där man år efter år stämmer av hur livet ter sig på det vardagliga mänskliga planet har det varit mycket givande att jämföra hur de olika brandförsvaren tacklar samhällsutvecklingen med personal, teknik och fordonsutformning. Det man kan konstatera är att det hänt en del under dessa 50 år.
Det som var bättre förr och vad som har blivit mycket bättre på senare år överlåter jag till andra att bedöma.

Samtidigt vill jag tillsammans med alla delaktiga spelare och ledare tacka både BIKens styrelse och BRF som har stötta för att detta jubileum har kunnat genomföras. Er stöttning har varit guld värd.

Efter att matcherna var genomförda blev det transport tillbaka till Tallinn Express Hotel. Nu kunde samtliga tillgodogöra sig relax och kvalitetstid innan kvällens begivenhet startade på Restaurang ”Scotland Yard” en 10 minuters promenadväg från Hotellet. Innan maten serverades blev det sedvanlig överlämnade av vandringspriset, och samband med detta tog jag tillfället i akt att tillsammans med Helsingfors kontaktman Pekka Halkosaari avrunda vårt nära samarbete för att lämna över till yngre förmågor för att genomföra detta trevliga utbyte mellan brödrafolken. Själv fick jag detta arrangemang i samband med min styrelseplats i BIKen år 2000. I framtiden kommer Storstockholm kontakt vara Christer  Drysen som tillsammans med Helsingfors kontakt Max Törnqvist dra lasset. Önskar de nya ett stort lycka till och jag är övertygad att fortsättningen ser mycket ljus ut.
När officiella biten var avklarad kunde samtliga hugga in på den rikliga buffen. Kvällen fortsatte i glada vänner lags till småtimmarna. När morgonen randades och frukostbiten var avklarad var det fria aktiviteter där några nyttjade spaavdelningen och några andra gjorde kulturvandring i gamla stan med vissa inlagda stopp på vägen. Vid 18 tiden lämnade truppen Tallinns hamn för vidare transport hem till Stockholm.

Vad som bestämdes mer var att 2018 års möten mellan städerna kommer att spelas i Stockholm, så redan nu önskar vi Helsingfors hjärtligt välkomna.
Här är truppen som representerade Storstockholm:

Lagledare: Lars ”Minsken” Johansson, Sören Blomgren, Larry Ström
Målvakt Peter Mihnóss
Övriga utespelare: Ola Elfvin, Thomas Andersson, Ola Florén, Peter Nyberg, Fredrik Liljegren,
Rikard Ferngren, Mats Lissert, Hasse Malm, Christer Drysén, Magnus Gestlöf, Lars Björk, Lars Rodenkirchen, Björn Grunnlid, Hasse Eriksson.

Om ni undrar hur första matchen slutade och vilka som deltog på premiärturen?
Truppen bestod av målvakt Mattsson, backar Kraemer och Lilja.
Första linan bestod av Wållberg, Engman och Nord med en andra lina bestående av Taxèn, Ljung och L.Larsson. Avbytare var Gummesson.
Jo, Stockholm stod som segrare med slutresultatet 4-2.

Vill med dessa rader tillsammans med min kollega Pekka i Helsingfors tacka alla som har deltagit, kämpat och spridit glädje och fått till detta härliga arrangemang genom årens lopp.

Hans Eriksson